artifactorum

Ah, mitt senaste försök till att blogga gick ju åt helvete... La ner typ fyra timmar på Mexico inlägget bara för att sedan få se att bilderna har försvunnit. Nåja, vi skiter i det. Idag är det i alla fall Earth day, och därför tänkte jag slinka in här och dela med mig av lite grejer som jag försöker få mer av i mitt liv för att leva mer hållbart. 

 

Köttindustrin är det mest destruktiva för vår planet och våra regnskogar (skadligare än produktionen av palmolja), och lämnar mycket större fotaspår än att köra bil varje dag till jobbet eller duscha i fyrtio minuter. En vegansk kost är det mest hälsosamma, det mest hållbara och det mest etiska. Jag uppmuntrar alla att göra sin research och en bra början är dokumentären Cowspiracy. Tror den finns på netflix #netflixandchill

 

Köttindustrin producerar mer växthusgaser än alla världens transportmedel tillsammans, slösar på sjukt mycket vatten och använder mat till uppfödning av djuren som man egentligen kan mata miljontals människor med. Och det är inte heller en hemlighet (längre) hur skadligt kött och mejeriprodukter är för vår hälsa.

 

 

För några månader sedan hittade jag en liten och undangömd rörelse av människor som lever en livsstil de kallar Zero Waste. Främst handlar det om att inte använda plast eftersom det inte är ett återvinningsbart material, men även att inte skapa skräp. Innan hade jag aldrig riktigt funderat på detta, eftersom jag sopsorterar och slänger mitt plast i plastcontainern liksom. Men plast är varken hållbart eller återvinningsbart, och när man inser det fattar man inte hur the big guys inte ser detta som en stor grej. Tandborsen jag använde när jag var sju år ligger och chillar nånstans i världen. Antingen ute i havet eller på nån 10000000- kvadratmetersstor soptipp. Alla tandborstar jag nånsin använt finns på denna planet!!!! #bambutandborste ;)

 

Lauren Singer (nedan) är lite småkändis inom detta och så har vi även Julia som bloggar om Zero Waste på Grön i Åbo.

Detta hör ihop med Zero Waste. Att inte skapa skräp, utan återanvända. Jag har varit alldeles för lat och slapp med detta men så småningom så hoppas jag att bara handla kläder från second hand. Sjukt va!? Idag kan man hitta saker där som bara är ett år gamla, det hade aldrig hänt för 15 år sedan. 

 

I mitt huvud är det rätt sjukt vilken relation vi har fått till saker. Det är enkelt och fullkomligt normalt att veckovis, eller månadsvis, köpa nya saker. Det är jag också van vid, men jag tycker inte att det ska vara så egentligen. Nu slinker jag in på annat som får bli en post i framtiden...

 

Men alla har säkert hört uppmaningen om att handla second-hand. Dels för att det är miljövänligt men även för den etiska aspekten. Ett alternativ är att läsa på om olika företag och handla från de som är fair-trade och har schyssta villkor. Och vill man fortfarande handla på kedjor som HM och BikBok bör man aktivt fråga företagen genom mail och sociala medier: vem tillverkar mina kläder och under vilka förhållanden? Visa att vi bryr oss och sätt mer press på företagen!

 

Nedan har vi Kristen Leo som ENDAST handlar second hand #goals. Vill även rekommendera två dokumentärer som handlar om det etiska biten bakom klädproduktion. Den ena är en dokumentärserie som handlar om tre helt vanliga norska ungdomar som får åka till Kambodja och träffa människorna som gör deras kläder (indirekt då lol).  Den andra heter The True Cost och finns på netflix #netflixandchill

 

  

För några månader sedan väcktes en sån enorm odlarlust i mig och även fast jag bor i lägenhet med sämst solläge och minimalt med utrymme kunde jag inte hålla mig från att börja odla ändå. Det är skitkul och känns alldeles naturligt, som en färdighet alla borde ha!

 

För 50 år sedan var det vanligt att man hade en köksträdgård (istället för en tom plätt gräs som man oftast har idag). Det var så självklart för oss förr att odla sin egen mat och man hade ett helt annat värde på det. Har man odlat egna morötter bryr man sig inte om en liten rutten fläck, utan man skrapar bort det och äter resten. Idag slänger man nästan hela påsen, och det är så billigt med morätter så man bryr sig inte. Vi har helt tappat kontakten med maten vi äter; vet barn att morötter kommer från jorden? Hmm.. 

 

Lusten att lära sig om detta växer bland ungdomar. Det märker man på sociala medier, tumblr och populära tjänster som WWOOF (en sajt där ungdomar kan hitta bondgårdar där dem kan bo & äta gratis i utbyte mot arbete). Någon som är grymt inspirerande är svenska Sara Bäckmo som är fyrabarnsmamma och självförsörjande typ 10 månader om året.

 

 
Den här videon har jag nog kollat om minst tio gånger. Goals som fan. Odlarlusten ba väcks!!! Om man inte vet var man ska börja finns det massa odlingsböcker för dummies. Den jag köpte heter Alla fingrar gröna och det är en västeråsare som har skrivit den, som också har en youtube kanal vid namn Farbror Grön!