på vår balkong

 
Ja, hur blev det då på min balkong? Jag flyttade hit i juni, och fröna satt jag sista maj tror jag. Så allt var ute rätt sent. Men jag har ändå fått ett och annat. Det är ju fantastiskt att det går, trots för lite tid, för lite plats, för lite omvårdnad. Brytbönorna har blivit tillbehör till flera matlådor - plantorna är små och generösa. Zucciniplantan gav mig en frukt men blev fort trött efter det, vi får se om den orkar ge mig mer. Tomaterna kom ut alldeleds för sent, jag har bara fått någon handfull. Druvgurkan har varit toppen, trots att den är lite trött den med. 
 
Men ja, det är absolut inte mängden som jag har fått glädjas av. Det har varit underbart att få ta hand om något med händerna. Klippa till, rensa bort, vattna, gödsla, se utvecklingen, diagnosera och åtgärda. Sen att få slumra i solen, avgränsad av allt som grönskar. Jag har alltid drömt om en köksträdgård, men det oväntade var att jag fann mig längta efter blommorna. Jag har pelagoner som ser ut att gå på steroider, små nätta ringblommor som jag sedan torkar och sparar på burk, koriander som försöker gå i frö och blommar längst vägen, och så har jag lyckats få velvetmörka dahlior. 
Alldeles i tid kom Olivia Laing ut med ny bok. Jag älskade henens The Lonely City, men jag var bara i början av mina 20's när jag läste den. Den här handlade i alla fall om hur hon restaurerar en trädgård, och om alla trädgårdar längst vägen... om trädgård som paradis och om landskap. 
 
Allmänt | |
Upp