berlin + paris = st.petersburg
"Petersburg, loveliest of all hallucinations, the shimmering mirage in the Northern wilderness glimpsed for a breathless second between black forest and the frozen sea. "
Jag längtar alltid efter den här staden och samtidigt är jag så trött på den. Varje år som jag återvänder faller min barndomsillusion lite till och det känns så sorgligt.
Som barn längtade jag alltid tillbaka. St.Petersburg var magiskt för mig. Det är där teatern bor, där poesin bor, där mormor bor. Det är hemma. Stället där alla är vänliga igenom sitt vemod, och talar i ordspråk, ibland svarar i dikter.
Och allt det där finns. Men det finns så mycket mer som inte alls är så romantiskt som jag alltid föreställt mig. Allt det där som det ryska folket har fått bli offer för. Och även allt det där de håller fast vid själva. För vanor är svåra att bryta och förändring gör ont.
Men jag lär mig att St.Petersburg är som vilken stad som helst. Både ful och vacker.
Utsikt från Anna Akhmatovas hus
“You will hear thunder and remember me,
and think: she wanted storms...”
and think: she wanted storms...”
På nya hermitaget hittade jag Paul Gaugins Tahiti-serie, och jag blev så exalterad!!! Jag hade ingen aning om att dessa hängde här.
