artifactorum

Gratulerar alla kvinnor på kvinnodagen! Har legat och degat i sängen hela morgonen, skrollat mig igenom allt på instagram och läst mina favoritbloggar. En av de är UnderbaraClara.

Idag skriver hon om hennes ansvar som pojkmamma, och då kom jag att tänka på på två andra inlägg som hon har skrivit, som jag tycker så mycket om. Läsvärt och passande för dagen i ära!

Vad en kvinna kan vara

På internationella kvinnodagen tänker jag att den viktigaste insatsen för ett jämställt samhälle är att ändra på hur vi uppfostrar pojkar. Där har Jakob som pojkpappa störst ansvar. Vilken slags manlighet visar han prov på. Vad är han för förebild?

Men jag har också ett ansvar. Jag är den kvinnliga förebilden i deras liv. Och en dag väljer mina söner kanske att leva med en kvinna. Då har jag visat dem en bredare, färgstarkare palett av vad en sådan kan få lov att vara.

Bli inte feminist när du får döttrar, utan när du får söner  

”Fast du som inte har döttrar behöver inte oroa dig” sa någon. Fast jag oroar mig ännu mer. Det är ju vi som bär ansvaret – vi som uppfostrar söner.

Ibland går någon snubbe ut och berättar att han blivit feminist för att han fått en dotter. Ett jävla slöseri. Det är ju män med söner det kommer an på. Pappor till söner måste vara engagerade. Vara vettiga. Känna sina söners värderingar och beteenden. Och prata med dem om det som annars inte pratas om.

Rädd för män

Jag har inga minnen av att jag har varit rädd för någon kvinna under min barndom. Men rädslan för pojkar, unga män och fullvuxna karlar var närvarande. Och den har följt mig. Jag kollar vem som går bakom mig när jag promenerar i stan på kvällen, tar alltid med mig telefonen, ser till att någon vet vart jag ska. Går inte ensam när det är mörkt och sätter mig inte i vilken taxi som helst.

Det är en kvinnas vardag. Att vara van vid rädsla och att vidta försiktighetsåtgärder. Från barndom till vuxen ålder.